När jag blev kallad till intervjun var jag mitt uppe i en tuff separation och det kändes som att jag hade förlorat allt när den relationen tog slut. Därför tycket jag verkligen att jag förtjänade att få det här jobbet, lite som plåster på såret. Enligt mig var det mycket som stod på spel eftersom jag ansåg att jobbet skulle bli avgörande för min framtid. Jag minns att jag bar en ljusblå blus ihop med vita jeans på intervjun, att mitt hår var ljust och lockigt samt att jag var väldigt nervös. Det var början av februari när jag gick vidare till en andra intervju och vi höll som bäst på att hänga om inför säsongsstarten i butiken där jag jobbade.
Jag satt på en buss på väg till Arlanda när samtalet kom. Jag höll andan när kvinnan i andra änden presenterade sig, jag hade träffat henne på min uppföljande intervju och nu skulle hon leverera beskedet. När hon berättade att jag fått jobbet som medieassistent på H&M press- och kommunikationsavdelning ville jag bara skrika rakt ut av glädje. På något sätt lyckades jag avstå för att framstå som cool. Anna B som hon hette frågade mig om när jag kunde börja jobba och jag fick förklara att jag de kommande två veckorna skulle befinna mig i Malaysia så jag frågade om det gick bra att börja när jag kommit tillbaka till Sverige igen. Det gick bra och så var det bestämt. Det kändes som att jag var med i en film när jag några timmar senare, under min mellanlandning i Frankfurt stod och löneförhandlade via telefon med min nya chef Kristina Stenvinkel. Jag var i sjunde himlen och detta var något som jag hade drömt om länge. Ända sedan designsamarbetet med Karl Lagerfeld hade kommit till butiken i Umeå där jag jobbade extra under studietiden. För en klädintresserade studenter var H&M i Umeå modemekka och det var här jag började fantisera om att få jobba på H&M:huvudkontor. Då jag pluggade till journalist och informatör var det kommunikationsavdelningen som lockade mest. Såklart förstod jag att det skulle bli en utmaning att få jobb där då de vid den här tidpunkten var typ tre personer som jobbade där, samtidigt hade jag siktet inställt på att detta var mitt framtida drömjobb.
H&M HOME OCH PRESSKONFERENS
Butiksjobbet och min utbildning som Visual Merchandiser hade gett mig en bra grund att stå på när jag började mitt jobb på HK. Och så fick jag de bästa förutsättningarna att lyckas med jobbet då jag mina två första månader blev inskolad av den underbara fru Roos. Flera gånger fick jag nypa mig i armen för att detta var på riktigt, för det kändes nästan för bra för att vara sant. Lagom till att jag började mitt nya jobb körde H&M ett samarbete med det finska designföretaget Marimekko. En superhärlig kollektion som bjöd på fantastiska mönster som stack ut och färger som tog för sig. Kläderna lyfte fram företagets karaktär på ett klockrent sätt och marknadsfördes med modeillustrationer signerade Liselott Watkins. På presskonferensen för det gångna kvartalet var jag och mina kollegor klädda i plagg från kollektionen, stora A-linjeformade kjolar med ett av de karaktäristiska mönsteran. Jag levde verkligen mitt drömliv.
Till att börja med var en av mina främsta arbetsuppgifter just att projektleds presskonferenserna som återkom kvartalsvis när siffrorna för tidigare period skulle redovisas. Till detta event skulle det beställas posters med säsongens pressbilder, inbjudningar skulle skickas ut och registreras, omvärldsbevakningen skulle sammanfattas och lämnas till styrelsen. Det skulle pyntas med blommor och skyltdockor samt serveras tilltugg till journalisterna och analytikerna som skulle vara på plats.
Jobbet rullade på bra och jag hade hade hunnit få rätt bra rutin på hela processen inför presskonferensen hösten 2009 när det kom som förslag att konferensen skull hållas i butiken på Drottninggatan i samband med lanseringen av H&M Home, det nya konceptet för inredning. Butiken skulle byggas om i samband med detta och denna ombyggnad skulle synkas med vårt projekt. För att lyckas få ihop detta event tog vi hjälp av byrån Knock. De hade tidigare marknadsfört hemkollektionen genom att byggt upp ett dockhus i gigantiskt format, stort nog för människor att gå runt i. Som en fantasi hämtad ur Alice i Underlandet. De skulle hjälpa mig att få in ett 100-tal journalister, finansrådgivare och ekonomiska experter på den lilla ytan som butiken vi skulle vara i erbjöd. Gästerna skulle få sitta på bänkar som tog liten plats och snabbt kunde fraktas bort. För så fort presskonferensen var slut skulle byggavdelningen bokstavligt talat riva den vägg som vi hade använt för att exponera en stor backdropp med det kommande designsamarbetet ihop med Jimmy Choo. Förberedelserna pågick febrilt in i det sista. Några minuter innan det var show-time sprang jag med papper i famnen ner längs Mäster Samuelsgatan i ett par skor från kollektionen, klädda med nitar och med 12 centimeter hög klack. Detta var för mig ett magiskt Sex and the City fashion moment och inom mig bubblade det av lycka.
Dagens Industri skulle kalla det för Cirkus H&M dagen efter när bilden från presskonferensen där backdroppen med skorna från Jimmy Choo syntes tydligt bakom VD:N och IR-chefen. Tack vare ett fantastiskt teamwork mellan HK, Sverigekontoret, butiken och projektbyrån blev det ett lyckat event som skapade mycket uppmärksamhet.
Mission acompliced!
PRESSVISNING RYSSLAND
När Ryssland invaderar Ukrina och skapar en krigssituation är det många verksamheter i landet att se rött och i en påtryckning för fred väljer att stänga ner sin verksamhet, däribland H&M. Mina tankar går därigenom tillbaka till när klädjätten höll på att öppna sin första butik i Ryssland och de utmaningar det innebar. Istället för att skicka våra pressprover direkt från produktionsländerna som annars var brukligt stod jag och min kollega Sara nere i källaren på HK och packade kläder i ett förråd. Vi gjorde vårt bästa för att lägga allt rätt och för att fylla i alla papper på ett korrekt sätt så att plaggen skulle ta sig igenom tullen på ett smidigt sätt och hinna komma fram till våra presskontakter tid.
Samtidigt som klädproverna skickades iväg hade vi fullt upp med att planera ett event som skulle presentera H&M för de ryska modejournalisterna. Det var en viktig tillställning för vårt varumärke och prestigefyllda magasin som Vouge och Elle skulle vara på plats. Tillsammans med Sara som var ansvarig för expansion och vår kollega Christer som hade hand om showrommen letades det lokal men vi hade haft svårt att hitta en värdig plats.
Vårt sista hopp stod till Grand Hotell där vi fick ett varmt välkomnade av Egil när vi entrade in till receptionen. Han kändes som en förlängning av den lyxiga känslan som hotellet förmedlade och han tog oss med till en svit som var i åtanke för eventet. Även om den hade två rum kändes lokalen rätt trång och vi började spåna kring hur det skulle kunna arrangeras på bästa sättet för att ha Margareta van den Bosch, kreativ rådgivare i ena rummet och Ann-Sofie Johansson, Head of design i andra rummet. Vi skulle behöva flytta om möbler och pimpa rejält för att få till den rätta känslan, samtidigt var det de bästa vi kommit i närheten av så här långt. Vi började landa i tanken att detta var vårt val när Egil lite diskret frågade om han möjligen fick visa oss ytterligare ett alternativ där priset skulle kunna gå att diskuteras. Jag kan erkänna att jag var skeptiskt till om han skulle kunna leverera något bättre tills jag klev in i Prinsessan Liljans svit och fick ta tillbaka varje tvivel jag hade haft.
Sviten erbjöd två stora rum med utsikt mot slottet, ett sovrum med flygel för den som ville ta ton och ett stort vardagsrum med plats för soffgrupp och matbord. Hallen var inredd i sobra färger och mörkt trä som skulle kännas välkomnande för gästerna. Sviten hade för övrigt en biograf och ett flashigt badrum som kändes som ett spa med stort badkar och bastu. Den magnifika våningen skulle verkligen flirta med de ryska fashionistorna och som av en händelse så var sviten ledig just det datumet som vi hade bokat in för eventet. Sara som hade hand om budgeten såg att detta var en once in a lifetime opportunity och så var lokalen bokad.
Presskollektionen det året gick i beige och mjuka pasteller. Voluminösa siluetter i kombination med åtsittande bodys skapade coola kontraster. Det skulle vara en parisisk känsla på eventet som skulle återspeglas i dukningen, bakverken, musiken och blommorna där valet landade på rosa ranunkler. Vi fick hjälp av konturservice för att bära upp allt material och tur var det för hissen gick inte ända upp så det var trappor som gällde sista biten. Kläder, skyltdockor, affischer och presskit skulle på plats. Alla de ryska journalisterna skulle få med sig en stor bag i ormskinnsmönster fylld med info och reklam för H&M.
Mitt liv och jobb var som hämtat ur Emelie in Paris när vi efter att ha stylat klart inför eventet tillsammans med en hjälte från visual fick beställa upp rumservice. En kypare klädd i svart och vitt rullade in en vagn och lyfte av silverkupor som avslöjade maten vi skulle äta, dagens lunch cannelloni. Jag tror fortfarande att det är bland det godaste jag har ätit. Enkelt och samtidigt med en smak av dröm. Veckan inför det ryska eventet som gick av stapeln i november kom snön tacksamt på besök och hela vyn med utsikt över slottet från prinsessan Liljan-sviten såg ut som ett sagolikt vykortsmotiv. Intervjuerna gick bra och efterföljande artiklar gav välförtjänt publicitet. Ett par månader efteråt öppnade H&M sin första butik i Ryssland och det köades utanför långt innan det röda bandet klipptes och butiken officiellt öppnade för allmänheten. Work well done!
PRESSKOLLEKTION PARIS
Jag hade gått igenom packningen inför resan in i minsta detalj och satt ihop mina outfits. Att få åka till Frankrike och fota kommande säsongs lookbook var magiskt. Med årets presskollektion hade designteamet verkligen tagit höjd och detta var en uppsättning plagg som hade extra allt. Modellen var Ava Smith och hon hade stylats av Ludivine Poiblanc, tidigare moderedaktör på franska Vouge. Modeveckan i Paris hade just avslutats och vindar av vår möte oss i den franska huvudstaden. Vår location för veckan var en cool fotostudio i två plan som låg i utkanten av stan. På entreplanet var det rock n roll fotosession med fotografen Kasper. En trappa upp hade det byggts upp en miljö med kuber och här skulle produktionsbolaget Barracuda filma lookbook-filmen. Kläder överallt, hår, makeup och sömmerskan som justerade plaggen allteftersom. En kreativ miljö som helt klart gav mersmak.Det var attityd och bra känsla i bilderna och jag satt med min laptop i knät på det övre planet där modellen kom för att filmas. Stilen för kollektionen kan beskrivas som glamourös och sportig med mycket bling bling.
Hotellet där vi bodde, Costes låg ett kvarter bort från Lovren och hade en egen rosenbutik väg i väg med entrea. Hela hotellet som doftade deras signaturparfym, mustigt och mystiskt och här fanns en charmig innegård. Färgerna i rött svart och grönt var mörka och det kändes som att befinna sig i ett historiskt Paris. Den romantiska andan förstärktes genom de blommiga tapeterna och rosbuketten på mitt rum. Varje morgon hämtades vi upp av en chaufför och blev sedan serverade frukost i studion. Den manliga stylisten och modellen som hade japanskt ursprung och imponerande kindben anslöt när damkollektionen var dokumenterad och så började processen med foto och filmning om igen. Det blev långa dagar i studion och därför kändes det extra härligt att varje kväll när jag kom hem tappa upp ett varmt bubbelbad i karet med lejonfötter i guld.
I slutet av veckan hade jag bytt miljö då det var dags att plåta H&M Homes kollektion och jag skulle åka hem senare samma kväll. Då mitt franska äventyr gick mot sitt slut för den här gången så jag njöt extra mycket av den underbara frukosten som serverades med plättar, bär, yoghurt och croissanter. Från vindsvåningen där vi befann oss kunde jag gå upp på en stor terass där vårsolen värmde gott. Landskapet jag tittade ut över erbjöd ett fantastiskt vy där Eiffeltornet stoltserade på avstånd. Jag kände mig som Carrie Bradshaw i sista säsongen av Sex and the City och i det ögonblicket var hela jag fylld av lycka. Living the dream.
HEJSAN HOPPSAN
Även om det sannerligen var ett drömjobb blev det såklart ändå tokig och fel ibland. Som den gången när jag skickade iväg den nytryckta årsredovisningen till de journalister och analytiker som var våra nyckelkontakter och kommer på i efterhand att jag hade postat dessa utan att sätta på frimärken.
Eller när jag gjort en beställning av nya snygga pressmappar och lyckades spräcka hela budjeten. Tydligen hade de gjort om faktureringsförfarandes sedan förra gången vi gjort samma beställning så jag fick sitta i möte med ekonomiansvarige som gjorde en lösning där vi spred kostnaden på alla ländernas presskontor. Jag fick stressutslag under flera månader efteråt så fort någon började prata om de där pressmapparna.
Och under pressresan med de israeliska journalisterna hade jag missat och lägga in en transportbeställning för att köra dem från sina hotell till huvudkontoret. Det hade ju enkelt gått och lösa genom att akut beställa taxibilar. Tyvärr hade Arlanda Expressen just spårat ut och alla taxis i innerstaden var på väg ut till Arlanda samtidigt som HMs VD satt och väntade på att få bli intervjuad. Med några väl valda samtal lyckades vi lösa detta men då kom nästa kris. Fel tid bokad inför kvällens restaurangbesök skulle innebära att vi hade bord en väldigt kort tid. Lösningen blev att förbeställa all maten, förrätten var framdukad redan när vi kom och kort därefter kom varmrätten in. Lite snyggt flyttade vi oss sedan över till bardelen där efterrätten serverades. För mig och kollegorna blev det en svettig kväll samtidigt som journalisterna var imponerade över den snabba servicen…
Minnesvärt var också när jag bokat in mig att besöka ett produktionsbolag i London som marknadsavdelningen hade nära samarbete med. Jag skulle ändå vara i UK för att besöka vårt brittiska showroom och tänkte att det passade perfekt att slå två flugor i en och samma smäll. En av cheferna på marknadsavdelningen tyckte dock annorlunda. Vem fan är Sarah Jerngren hade hon skrikit ut över hela avdelningen. Jo det var jag det… Hon som även sa upp sig offentligt i tron om att det var en lyckad pr-grej men som istället lyckades skrämma livet på mina kollegor och själv framstod som lite crazy….
SAMMANFATTNING
I tolv år, från samarbetet med Karl Lagerfeldt till kollektionen med Marni jobbade jag på H&M.Och tack och lov är det övervägande varma och glada minnen jag tar med mig från den här tiden. Jag fick möjligheten att jobba på Hennes & Mauritz under en tid då de expanderade enormt och när det hände så fantastiskt mycket att jag ens har svårt att ta in allt. I butik fick jag uppleva designersamarbeten som Stella McCartneys med den omtalade Kate Moss skandalen, Viktor & Rolfs kärlekskollektion med brudklänningen som kronans på verket, Roberto Cavalli partykläder och kampanjer med Madonna och Kylie Minoughe.
Under min tid på huvudkontoret lanserades samarbetet med Comme des Garçons lagom till öppningen i Japan. Därefter Matthew Williamsons färgsprakande kollektion, Jimmy Choo med fokus på skor och accessoar, Sonia Rykiels karaktäristiska plagg med stickat och randigt, Lanvins fantasifulla looks med magnifika klänningar, Versaces och Marnies mönstermanier. För övrigt var det kollektioner som Fashion Against Aids, Garden Collection, Hashbeens,Anna dela russy, Lana dela ray, David Beckham och Conscious Collection. På detta spektakulära butiksöppningar i som sagt Japan och Ryssland men även Israel, Sydkorea, Mexico, Thailand, Las Vegas och Camp Elysees. Och förberedelser på gång för att inta down under, Australien, samt mycket mer.
Mode och kvalitet till bästa pris var vårt ständiga budskap oavsett vilket projekt vi var inblandade i. Och många roliga projekt blev det som när vi tog fram en ny hemsida till vår avdelning och där de proffsiga it-killarna lyckades ta fram ett system där det gick att filtrera bilderna på färg. Vadå tänker du, så är det väl överallt. Jovisst idag ja men på den här tiden var det high-teck. Du får första att vi fick föreläsningar kring vad en #hashtag betydde och hur den skulle användas. Och alla försökte på bästa sätt förstå det här nya med sociala medier. Jag älskade mitt jobb där ingen dag var den andra lik. Ena dagen gjorde jag upp guidelines och visuella profil för ett nytt showroom eller säsongens open house. Googlade bilder på blommor och efterrätter. Nästa dag var jag med på en plåtning med modeller som Frida Gustavsson och Kali Kloss för kommande säsongs kollektion.
Varje dag var som en modevisning med fashionabla kollegor som modeller. Och mitt uppe i allt mode, bland kläder, varumärken och kändisnamn är det just människorna på H&M som gjorde min tid där magisk. Ödmjuka, snälla, lösningsorienterare, smarta, snygga och underbara kollegor som blev som en familj. Så många minnen som jag bär med mig i hjärtat för alltid. Elin och Anna-Marias bröllop. Personalfesterna där alla gick all in på temat oavsett om det var Mad Men eller Va du ville. Mötena med personal från hela världen under landsmötena och julspelet som jag och den underbara Håcan Andersson satte upp, där vi sjöng och dansade som om vi var födda på scen. När jag två år innan jag slutade på H&M gick från en avdelning till en annan fick jag en bok med ett personligt horoskop som mina kollegor hade knopat ihop. Dock hade de missat att det stod skrivet i stjärnorna att mitt liv skulle ta en annan vändning och att jag skulle gå från modeprinsessa till supercoach. Men det är en annan historia.
LYSSNA PÅ AVSNITTET HÄR!
Lots of Love
Sarah Forslund
Comments
Post a Comment